Ring oss: 08-82 22 22
Verklighetscheck!

Verklighetscheck!

Vi vet inte alla risker med vejpning. Om rökning däremot vet vi en sak: det dödar varannan användare.

Vi äter mer än vi borde, äter mer skit än vi borde, vi dricker för mycket flytande socker, vi dricker för mycket alkohol och trots årtionden av allt strängare regleringar så röker vi fortfarande för mycket.

Gemensamt för alla dessa ovanor är att de är svåra, eller nästan omöjliga att förinta helt. Vi förknippar alla dessa vanor med njutning. De är del av de belöningar vi ”unnar oss” för att stå ut med livet.

Av alla dessa ovanor, så är tobaken nog den som dödar flest av sina användare. Hälften eller fler av de som röker från ungdomens tuffhetspuffande bortom guldklocka och tjänstepension kommer dö av sin vana. Skulle vi kunna trolla bort all tobak på jorden, skulle det under detta sekel spara i storleksordningen en miljard liv.

Vi förknippar alla dessa vanor med njutning. De är del av de belöningar vi ”unnar oss” för att stå ut med livet.

Nu kanske du tror att jag är på gång att propagera för ännu hårdare tag, högre straffskatter, mer förbud, kanske till och med kriminalisering?

Men nej. Hela poängen med min tirad var inte att slå rökare i huvudet med lagboken, det var att poängtera att folk faktiskt röker trots detta. Att inse det är nämligen den absoluta förutsättningen för att kunna föra ett rimligt resonemang om e-cigaretter.

Are you sane - meme

En oerhört stor del av diskussionerna om e-cigaretter är rena nyset. Det går till exempel alldeles för fort att peka på tobaksindustrin och mena att de minsann hittat ett nytt affärsområde, fast de i realiteten bara tillverkar utdaterat skräp för mack-försäljning. Misstänksamheten är stor och under allt finns någon slags radikalism som menar att den som inte är nikotinfri fortfarande är förlorad som någon slags syndare som skall till helvetet.

Men kritikerna förstår inte e-cigaretternas roll. De försöker fortfarande ordna in det i de förberedda mentala facken där det står ”läkemedel” eller ”tobaksprodukter”. I det ena fallet förlorar de helt förståelsen för att det måste ses som ett njutningsmedel, inte bara ett alternativ till nikotintuggummi. I det andra fallet inser de inte att de enda likheterna är moln av ”rök” och att man kan få i sig nikotin.

För att låna en tes från Alex Wodaks artikel i The Guardian:

Det finns egentligen bara tre intressanta frågor att ställa om e-cigaretter:

  • Kan de hjälpa folk att sluta röka?
  • Är de säkra?
  • Skulle kostnaderna för samhället sjunka eller stiga om de försvann?

Så funkar de då?

Att många upplever att de fungerar är uppenbart. Bara i de svenska e-cigarettgrupperna på Facebook finns flera tusentals medlemmar.

Det är naturligtvis inte ett vetenskapligt bevis, men randomiserade kontrollerade undersökningar existerar och visar även de att det funkar. Inte för alla naturligtvis, men för så många att kritikerna borde jubla.

Många av de som man hittar i grupperna är människor som rökt i decennier och gett upp innan de hittat e-cigaretterna och nu är rökfria. Den sortens vittnesmål är kraftfullt, men skall inte tas som att e-cigaretter är ytterligare ett anti-röknings-läkemedel.

Problemet är att alla som börjar med e-cigg inte följer mallen för hur det ”skall” gå till. Det är en njutningsprodukt, så i många fall byter man last och släpper planerna på att bli nikotinfri. Att det är så är nog en av orsakerna att det funkat så bra för så många hopplösa rökare…

Är de säkra?

Man får i princip alla fördelar från att sluta röka, utom de som är direkt nikotinrelaterade. Man får tillbaka smak och lukt, får tillbaka sin kondition, får bättre hy och hår, slutar lukta gammal fimp, kan andas djupare och friare, slipper morgonhostan etcetera.

Samtidigt är e-cigaretter inte morötter, för att citera EU-parlamentarikern Christofer Fjellner som ändå är generellt positiv till e-cigg. Att dra ner kemikalier i lungorna kan vara mer eller mindre farligt, men ren luft är naturligtvis bättre.

Och då är vi tillbaka vid relevansen i resonemang om e-cigaretter: Användarna är före detta rökare. Jämfört med att röka tobak, så är riskerna marginella. Är du icke-rökare, så är det däremot bara dumt att börja.

Är det en kostnad eller vinst för samhället?

Skattemässigt är de en kostnad i form av minskade intäkter, för de omfattas än så länge inte av någon tobaksskatt och så bör det förbli. Om de skulle drabbas av höga skatter, skulle färre känna motivation att slänga tobaken och pröva e-cigaretter. Då skulle en väg att minska tobaksrökningen effektivt sett försvinna.

Samhällsekonomiskt bör de däremot vara en ren vinst. Sjukfrånvaro minskar och folk blir friskare och piggare. Tredje part drabbas inte av passiv rökning eftersom ångorna som blåses ut i princip är ofarliga. De består till nio tiondelar av vatten och till och med nikotinet har brutits ner. De är mindre farliga än en rökmaskin på teatern.

Vinsten i minskat mänskligt lidande är svår att värdera. Men om riskerna som skattat av Public Health England verkligen är mindre än 5% av rökningens risker, så är de ovärderliga. Skulle alla svenska rökare övergå till e-cigaretter, så borde vi statistiskt spara bortåt en halv miljon liv under de kommande åttio åren. Hur mycket ohälsa vi sparar går inte ens att skatta.

Tittar vi på rebelliska ungdomar som börjar vejpa så är det inte så skoj. Vi vill inte att omyndiga icke-rökande ungdomar skall suga i sig kemikalier för att vara ”tuffa” och alla seriösa affärer har artonårsgräns. Men om alternativet inte hade varit att de lät bli, utan att de började röka, hur ser vi på saken då? Räknar vi det fortfarande som en kostnad eller vinst?

Men så kan du väl ändå inte förenkla det?

Den självklara motelden mot de tre frågeställningarna, är att det är för enkelt och inte tar med: inkörsportseffekter till tobak, åternormalisering av rökning, den osäkerhet det innebär att man inte har några långtidsstudier etcetera.

Rent skitsnack skulle jag vilja säga. Inkörsportseffekter från ånga av blåbärspaj, jordgubbsmilkshake eller piña colada till brandrök? Åternormalisering när man visar på ett smartare alternativ?

Långtidseffekterna kan inte garanteras, men redan nu har vi e-cigarettanvändare som använt dem i fem till tio år. Det skulle vara en smal sak att sätta upp en studie där man utvärderar dem. Det är fortfarande inte en garanti, men skulle ge kött på benen för kvalificerade gissningar.

Oavsett vilket, så är riskerna att det skulle vara mer än en bråkdel så farligt som tobak i princip obefintliga.

Så…

Min infallsvinkel när jag skrev detta var inspiration från en artikel av David Nutt, han är inte den som skräder orden och därför inte okontroversiell. Han är psykiater och neurofarmakolog som specialiserar sig på forskning kring mediciners och drogers påverkan på hjärnan och tillstånd som beroende, ångest och sömn.

Rubriken och kärnan i artikeln var att vejpning räddar liv och att det skulle vara galenskap att förbjuda det.

Om man tänker på att alternativet för många är just tobak, så är det svårt att inte hålla med.

Marcus är inflyttad Göteborgare och skribent på bland annat sajten VildVejp.se. Till vardags sitter han och kodar hemsidor eller online-baserade mjukvarulösningar, på fritiden ägnar han alldeles för mycket tid åt att snurra spolar och blåsa ånga. Han har en bakgrund som teknisk skribent och debattör och tycker det är roligt att skriva, särskilt om det hjälper andra.

Related Posts

Leave a Reply